Är man lyckad när man är lycklig?

Träffade en annorlunda tjej (på ett väldigt positivt sätt) på väg hem idag.

Jag menade hon var lyckad som hade kommit så långt på en sådan bra utbildning som hon verkligen gillade, hade pojkvän som hon verkligen ville ha och massor utav vänner. och att jag önskade att jag var så lyckad.

- Men även om jag är lyckad så är jag är jag jättedeppad ofta, sa hon.
- Och föresten är väl du lyckad, tillade hon.

Jag drog mitt CV (som jag inte vill dra i bloggen nu igen) och efter det så kunde hon inte säga emot mig längre.

- Men du är rolig, och det är inte de allra flesta i alla fall, och sen är du väl lycklig, sa hon.
- Nä, nu är jag inte lycklig, senaste gången jag kan komma på att jag var lycklig i en längre period var när jag jag gick på arbetslöshtskurs, och alla tyckte jag lyfte hela stämmningen på hela stället.

Då kunde hon inte hålla sig för skratt.

Jag antar att det gör mig till en misslyckad som blev lycklig av det.

Men samtidigt, vad är poängen med att vara lyckad om man inte är lycklig?