misslyckad

Jag stack till min kompis i Göteborg i måndags. Började med att när jag letade efter vandrarhemmet och skulle fråga efter vägen med min jätteryggsäck (en fram och en bak) och kassar i händerna, träffade på två snygga tjejer.

jaha, vad kul, jag frågar dem och vägen och skulle gå in mot parken där de satt, sa "Ursäkta!", trillade raklång på gräsmattan (och nu funderade jag på vad jag skulle göra för att inte verka för scary, så jag frågade "var är vandrarhemmet?" lagom omtumlad, så glömde jag alla andra vänlighetsfraser.
Min kompis la sig dubbel av skratt.
Jag tänkte att det är väl min vanliga tur att det ska vara jämåriga tjejer och inte medelålder, barn, eller pensionärer eller för den delen killar i min egen ålder som jag gör bort mig för.

Jag kom att tänkta på ända gången jag verkligen fått en sådan där raggningsreplik på krogen, "du är en den vackraste jag sett" (ungefär) var när jag jobbade i baren och skulle servera en drink till en snygg tjej och jag klantade mig och allt bara blev fel. istället för at skratta sa hon att sa hon att hon tyckte att jag var söt, och det ville jag inte alls upplagd för att bli kallad när jag var het stressad och inte ens lyckats göra den första drinken för kvällen ordentligt.

ok, tillbaka till ämnet, nu sitter jag här och känner mig misslyckad och är förkyld. Dricker haga-te och det piggar upp lite, men vad som inte piggar upp är att jag börjat gå upp i vikt igen. Idag har jag ätit 4-5 stycken 45 grams nougat-chockladkakor, en päronsplitt, två rejäla middagar, några knäckebröd med både en tjock skiva ost och skinka.

Alla är nog riktigt misslyckade någon gång i sina liv, försöker jag tänka för att trösta mig med. Jag tänker att bara jag kan ta motgångarna på ett bra sätt så är det större chans att dalarna inte blir så djupa. Men nu är det väldigt, väldigt svårt.

Den tillfälliga räddingen idag har varit att jag kunnat hålla mig syselsatt med att läsa Andreas bok.

Ensam på festival, brygga espresso

Jag gjorde det igen, förra gången kunde jag motivera mig med att jag faktist hade » Prolog sällskap större delen av tiden, men i fredags så ville jag så gärna in på malmöfestivalen igen, och han jag skulle sticka dit med ångrade sig i sista stund, så jag bestämde mig för att åka dit själv.



» Jag Såg Sahara Hotnights (inte jättebra, men ändå kul att ha sett)


» Gunther (Rosengårdstjejen berättade för mig att hon hade fått gå backstage och fråga om Guther hade Lunar)


» Lisa Miskovsky, koncerten tyckte jag var ganska medelmåttig, och jag funderade på att det är en smart grej om man vill bli en storsäljande artist att göra en låt som är en "hit" (läs: stardust lady) och sen göra sin egen stil på resten av plattan. Men sen funderade jag på det att Sturdust Lady faktist är hennes stil, men mycket mer melodik än de andra eller något, i alla fall väldigt mycket bättre.

Som sista låt spelade hon "Alright" som hon gjort duett med Dennis Lyx´´en och hans band "Lost Patrol" och det fick mig att smälta, även om inte Dennis var med i fredags då. Och jag kunde åka hem lycklig och känna att jag haft en lyckad kväll.


» slutet på ett par killar som hette "Skate naked" som, när jag började se, hade på sig stringkalsonger, stod på händerna och stoppade vars ett tomtebloss i baken och tände på, brände sig och sa "jag detta är vår sista show på vår Europa-turneé och av alla publiker vi haft, är ni en av dem!", (tyckte jag var lite roligt)


» Tog en latte på Espresso House och försökte småprata lite med baristan/servitrisen om kaffet, om hur man brygger på bästa sätt eftersom kaffe jag köpt där inte vill rinna igenom min Espressobryggare, så jag måste använda min gamla moccabryggare på spisen istället. Hon sa att man skulle packa det bättre och att jag kanske har för mycket kaffe i. Kändes som samma svar som jag fått av alla andra, som att jag bara var jobbig, men sen när kaffet var klart och jag gick så sa hon hoppas du lyckas med kaffe och verkade börja vilja prata, men jag hade redan ställt in mig på nästa mål, men jag tänkte på det sen, att det kanske inte är jag som är jobbig person uutan efetrsom ibland så är jag så lite reserverad själv mot kunder som börjar prata efetrsom jag inte är van vid det och i bland är det halvgalningar, och det märker jag inte förrän efter en stund.


» Epilog Så på något på något sätt så lyckades jag förvandla kvällen från "fy fan vad jag är misslyckad som inte har vänner som är tillräckligt lika mig" till "jag kan faktist ha kul ensam", något som jag länge velat kunna läsa mig väldigt länge.

Konserter är nästan största upplevelsen för mig

>> Rosengårdstjejen har bytt så att hon jobbade morgon med mig igår, så att hon skulle kunna gå på malmöfestivalens "NRJ in the park", jag kände, fan vad blassé.

>> På bussen till jobbet så pratade busschaffören (heter det så när det är en kvinna också? Det var en kvinna) med en passagerar-busschaffören. Passagerar-busschaffören sa att det var ju inga kända artister på årets festival, bara Gunther i så fall. Min kompis berättade för mig att han hört Gunther och tyckte det var sjukt, jag berättade för honom att jag läst en intervju med killen bakom Gunther och att hans idé med Gunther var att "allt skulle vara för mycket med honom".

>> Efter att ha ätit älgkebab och lyssnat på Gunnel Carling i jazztältet så slutade jag också på NRJ in the park och kände mig helt misslyckad, det var någon kille (typ doktor bombay) som kallade sig som kallade sig "super boy" så jag gick, och insåg ännu en gång att jag inte hade något vettigare att hitta på så jag gick tillbaka. Nu var det DeDe Lopez tror jag, sen var det något annat band, sen var det Snook. Började med en låt som var helt annorlunda mot det tidigare som spelats, skitdåligt, men ändå helt annorlunda. sen började de breakdansa och det gillar jag och hade någon snabb version av "Balsam Boys" kändes de som. Publiken som var fjortonåringar tror jag öste hrt, jag kände, att jag aldrig upplevt den perioden i mitt liv, och saknar det. jag vill börja brejkdansa, kansek studiefrämjandet har någon kurs?

Sen var det Lambretta och en stor del av fjortonåringar försvann och det bekräftade lite min teori om att Lambretta inte har samma publik som NRJ har.

>> Jag gick vidare, kom till en väldigt skön koncert med en kille med långt skägg och fireside-medlem, David Sandström tror han hette. Synd att jag missade lite av koncerten. Nu var jag ensam och tänkte att "fan avd misslyckad jag är som går här själv" och tyckte mig se at det bara jag som inet var i sällskap, men jag ville verkligen se klart Daniel Sundström så jag stod kvar.

>> Börjarade fundera på om jag var en egoist eller konstig som gillade detta att gå själv. Obehagliga tankar som att jag kanske är en sådan där egoistisk person som bara vill ha "bekräftelse åt mig själv" av mina vänner. Gav upp tankarna, jag tror det är bra ibland när man får alldeles för mörka tankar. Försvarade mig själv, mot mig själv att jag faktist hade kommit direkt från jobbet och faktist hade haft sällskap större delen av tiden.

>> Sen var det Her Majesty på en annan cen, jag hade aldrig hört dem förut, men de var okej, och efter David Sandström-upplevelsen (som fick mig att tänka på Isolation Years och hur mycket jag gillar den, eftersom han påminde mig om dem) så ville jag ha mer av den underbara känslan.
Her Majesty var bra och jag hörde hela konserten, och inför sista låten så sa sångaren att "och denna låten handlar om hur det känns när man kommer hem från gymmet en fredagkväll alldels solbränd och känner sina stora muskler och känenr att man bara vill rocka, nej, jag skämtade, den handlar om olycklig kärlek, överaskande va?"

>> Och med den känslan kunde jag åka hem och känna att jag hade haft en lyckad kväll.

Pawlo har rätt

(klicka på rubriken om du vill läsa hans krönika)

Jag sitter just och läser Mikael Pawlo krönika om svensk blogging, och jag fick mig en tankeställare, när jag "bloggar" så handlar det oftast ytliga saker, inget om ger något i längden.

Jag tror jag haft Erik Tjernlunds weblogg som ett mål, att så bra vill jag kunna skriva, för det han skriver är kul, även om det är sällan.

men egentligen, så när jag tänker på det så vill jag skriva om folkmordet i Sudan, kort blogg-poster om vad som händer där.

men hur börjar jag?

ska kolla in http://passionofthepresent.org/

maila gärna mig om du har fler tips om det på martin3@home.se.

Marit, Marit, Marit

Tänk om det alltid kunde vara så, att när jag hittat en ny artist jag lyssnar en jättemassa på, har gratiskoncert i stan. Det är så väldigt sällan det händer tyvärr, men igår så spelade Marit Bergman på Malmöfestivalen.

Helt bra koncert dessutom, hon är verkligen en bra liveartist, äkta och karismatisk, ja överhäftigt var det.

En annan kul grej var att det var två tjejer utöver henne på scenen, som jag tycker är jätteovanligt i popkoncert-sammanhang.

Efter det var det "Fjärde världen" feat. AFC. AFC som var två små rakade Uppsala-killar, jag tyckte så likadana ut (kanske var de bröder?). Och efter det The Mo och sen Petter. Petter var bra, synd bara att han inte har en massa "feat:ering"-artist på scen när han spelar, som han har på skivan. Don Diego var med på en låt i alla fall och det var kul att se honom.

det var tredje eller fjärde gången jag ser en petter-koncert, andra gången jag ser en the Mo-koncert (de bandet gör sig helt kjlart mycket bättre på Blekingskas trånga mörka nationshus) och andra gången jag ser en Marit Bergman-koncert. Jag kunde inte låta bli att känna mig gammal när jag tänkte på det och såg min lillebrors, kompisars småsystrar som nu, är sådär 16-17 år nu och jag tänker på "som de små dagis-flickorna", nu står och röker och hånglar framför mig.

Relaterat: Marit Bergman:s hemsida

killar kysser killar

Det gick så bra med den nya chefen, jag hade nästan inte varit oseriös alls, fram till i torsdags då jag hade jobbat tretton timmar dagen innan och var skittrött.

Vi satt och pratade om att det kudne vara griskött i kebab:en hon åt och det inte var riktigt bra eftersom hon är muslim och inte äter griskött.

På något sätt så ramlade vi in på andra samtalsämnen om att vara muslim och hon menade att muslimer inte dricker sprit. Och sen sa hon att hon inte tyckte det var rätt att ha pojkvän/flickvän innan äktenskapet och någonstans här hajade jag till, hon sa det som om det var "sanningen" och jag började fundera på om hon hade dolda skygglappar för ögonen eller något.

Så för att "hetsa" lite så berättade jag att hennes två närmaste chefer hade både kysst killar (ja, det hajjade jag också till på när de berättade det för mig), för att jag tyckte det kunde vara kul attt se hennes reaktion.

Och det var roligt att se, hon höll på att få kebab:en i halsen.

Sen kom jag på att detta faktist var min nya chef och jag kanske skulle väntat med att berätta deta, för att inte sabbba mitt intryck av mig hos henne. DIREKT.

Senare på dagen tänkte jag på det och kände jag att jag hade gjort rätt, och ännu mer rätt att inte berättat att den ena av hennes underchef:s kompisar sugit varandra, i och för sig när de var fulla, men ändå .... :-)

SF köper Sandrews biografer (biograferna borde ha färre visningar)

SF köper Sandrews biografer. Jag var och såg "Ladykillers" igår (väldigt bra film tycker jag för övrigt, jag hade nästan tappat tron på bröderna Coen efter deras Hollywoodfilm Intolerable Cruelty (2003)) och det var sådär 15 personer i salongen. Jag försökte engagera min kompis i en diskussion om att biosalongerna skulle ha färre (!) visningar, eftersom svenska biobiljetter är tredje dyrast i världen. Alltså samma antal filmer, men färre visningar.

Visst, antagligen kommer det leda till att vissa filmer inte kommer visas på bio i Sverige, och det tycker jag är okej, eftersom då kan man se på video då istället och inte behöver låta de som går och ser mainstreamfilmerna betala för det.

Det är ett mysterium....

... livet alltså.

Det dyker upp en massa saker i mitt huvud nu,

* t ex om det verkligen är så att om jag lyssnar på en låt eller artist tillräckligt många gånger och halvgillar det lite, så brukar jag börja jag gillade henne/honom väldigt mycket sen, så är det med Marit Bergman för nu.

* jag jobbade från kvart i åtta på morgonen till kvart över nio igår och var astrött efteråt, kanske berodde det på att jag ätit för dåligt, eller för att jag jobbat för länge, men så täckte jag på en före detta chef till mig som gjorde det varje(!) onsdag och kände att jag kudne inte tycka synd om mig själv.

* läste i boken jag börjat läsa igen i morse att en av huvudpersonernas kompis pappa blev helt irriterad och smått galen om de bara möblerat om i den lokala livsmedelsbutiken, och så kände, "fan vad bra skrivit!" (eftersom jag upplever det nästan varje dag på jobbet att pensionärer blir helt fly förbannade för småsaker och öser över oss personal galla).
Så tänkte jag, me då hatar jag väl jag mitt jobb (lite i alla fall) ? Och då borde jag sluta, men det gör jag inte, men jag vet sorgligt nog inte vad det är som jag tycker det är bra att jag tycker det okej, och till och med trivs med det.

ah ja, det känns som inget går upp mot känslan av att ha hittat en ny favoritartist och bara längta hem från jobbet för at lyssna på henne, det är faktist en udnerbar känsla :-)

tillbaka

jag och kompisen tog en sådan restresa innan priserna gick ner, till Korfu, hyrde moppe körde runt, badade och tittade på ruinborgar och svettades en massa. Saknade stereon speceillt när den svenska mopeduthyraren satte ingång Looptroop och började breakdansa. skriver kanske mer sen, eller lägger upp något foto.