misslyckad

Jag stack till min kompis i Göteborg i måndags. Började med att när jag letade efter vandrarhemmet och skulle fråga efter vägen med min jätteryggsäck (en fram och en bak) och kassar i händerna, träffade på två snygga tjejer.

jaha, vad kul, jag frågar dem och vägen och skulle gå in mot parken där de satt, sa "Ursäkta!", trillade raklång på gräsmattan (och nu funderade jag på vad jag skulle göra för att inte verka för scary, så jag frågade "var är vandrarhemmet?" lagom omtumlad, så glömde jag alla andra vänlighetsfraser.
Min kompis la sig dubbel av skratt.
Jag tänkte att det är väl min vanliga tur att det ska vara jämåriga tjejer och inte medelålder, barn, eller pensionärer eller för den delen killar i min egen ålder som jag gör bort mig för.

Jag kom att tänkta på ända gången jag verkligen fått en sådan där raggningsreplik på krogen, "du är en den vackraste jag sett" (ungefär) var när jag jobbade i baren och skulle servera en drink till en snygg tjej och jag klantade mig och allt bara blev fel. istället för at skratta sa hon att sa hon att hon tyckte att jag var söt, och det ville jag inte alls upplagd för att bli kallad när jag var het stressad och inte ens lyckats göra den första drinken för kvällen ordentligt.

ok, tillbaka till ämnet, nu sitter jag här och känner mig misslyckad och är förkyld. Dricker haga-te och det piggar upp lite, men vad som inte piggar upp är att jag börjat gå upp i vikt igen. Idag har jag ätit 4-5 stycken 45 grams nougat-chockladkakor, en päronsplitt, två rejäla middagar, några knäckebröd med både en tjock skiva ost och skinka.

Alla är nog riktigt misslyckade någon gång i sina liv, försöker jag tänka för att trösta mig med. Jag tänker att bara jag kan ta motgångarna på ett bra sätt så är det större chans att dalarna inte blir så djupa. Men nu är det väldigt, väldigt svårt.

Den tillfälliga räddingen idag har varit att jag kunnat hålla mig syselsatt med att läsa Andreas bok.