Pratade med en kompis ikväll, jag ville att han skulle gästblogga in min blog om det han sa till mig, men han tyckte det var tram så jag försöker återge det han sa isället.

Jag berättade att jag faktist läst förvånansvärt mycket böcker två senaste åren och att jag kanske kunde ta upp mina studier på högskolan igen nu när jag tränat upp mig så mycket.

Min vän som hade 20.0 i snittbetyg (MVG i allt alltså) när han gick ut gymnasiet och sen valde den svåraste linjen på högskolan och sen en annan jättetuff utbildning på universitetet, borde veta om jag hade rätt i att jag hade bättre chanser för att klara mig på högskolan nu.

Men det trodde han inte, om jag inte skulle läsa litteraturvetenskap och antagligen inte ens då. Detta eftersom de böcker jag läser nu inte ger något mer än en trevlig känsla för stunden och om jg ska läsa något inom sjukvården eller på tekniska högskolan så är det mer fakta som gäller, och de texterna är uppbyggda på ett helt annat sätt, och då menade han att det nästan var bättre att börja om på nytt och glömma bort lästekniken jag använt när jag läst skönlitterärt och bygga upp en egen teknik för sådana studier som ja funderar på.

Sen pratade vi om vad vissa av de skönlitterära böcker jag läser nu, ger i längden, och ingen av oss kunde komma på något.

Sen vill jag prata om översvämmningar i Kina med honom, men han var inte alls sugen på det eftersom han hade haft en hel dag av tufft arbete och ville bara koppla av, och då var det skönt med "feelgood-tv" som dokusåpan om bruden som fick 4,4 miljoner kronor för att hon lurat sin familj att hon skulle gifta sig med en kille som fes, rapade och var fet.

Sen kom vi in på att väldigt många tittar på exempelvis "Pussel" (ordlekar med Tommy Körbergs kåte son i TV4) och det är Feelgood-tv, och alla de som tittar kan inte rimligtvis vara folk som vilar ut efter en dag hårt arbete, utan mest arbetslös och pensionärer och sjuklediga.

Feelgood-tv är alltså något som är småtrevligt för stunden men inte ger något i längden, och är bra för att koppla av, men om man hela tiden tittar på det, säg varje dag kanske mer än en timme om dagen så ger det inte emr utan gör att livet att te sig meninglöst.

Man måste alltså anstränga sig bättre än att lösa ordrebusarna i Tv för att må lika bra som min kompis, kom jag fram till.

Och föresten, läs Emils blog!
Efter att Joakim tipsade om Emil Vinterhavs blog "i elden" så tänkte jag att jag kanske skulle läsa en blogpost av honom och det gjorde jag, och den var rolig. jag läste Tack eller varsågod.